Crystal Palace och arkitekturfotografins födelse

Philip Henry Delamotte

Philip Henry Delamotte, född 1821, var en av flera söner till konstnären William Delamotte (1775-1863). William studerade vid Royal Academy tillsammans med Benjamin West och var bl.a. nära vän till Turner och Girtin. William undervisade i teckning vid Royal Military College i Great Marlow och Sandhurst och arbetade själv med landskapsmåleri och ‘architectural views’. Philip gick i lära hos sin far och började så småningom undervisa i teckning och perspektivlära vid King’s College i London (1855-1879). Han blev därefter professor i ‘fine arts’ vid nämnda college och fortsatte arbeta där fram till 1887 vilket var två år före hans död. Han var dessutom teckningslärare för flera medlemmar i den kungliga familjen. Philip blev genom sin talang och sina privilegierade sociala kontakter ett naturligt val när det gällde uppdraget att dokumentera återuppbyggnaden av Crystal Palace vid Sydenham Hill i Londons södra utkant, ett byggnadsprojekt i megaformat sanktionerat från högsta ort.

Philip intresserade sig tidigt för fotografi och arbetade under slutet av 1840-talet med ‘calotype’-teknik, för att senare övergå till det vaxade pappersnegativet och slutligen ‘collodion’-teknik dvs. glasplåtsnegativ med stor kopieringskapacitet. Han undervisade i fotografi vid ‘the Photographic Institution’ på New Bond Street. Han skrev en bok om fotografisk teknik, The Practice of Photography, A Manual for Students and Amateurs, vilken gavs ut första gången 1853. Philips landskaps- och dokumentärfotografier från 1850-talets slut finns representerade i samlingarna hos ‘the Photographic Exchange Club’. Philip bidrog även med fotografiska illustrationer till ett stort antal böcker under hela sitt yrkesverksamma liv.

‘The Crystal Palace’ uppfördes ursprungligen 1851 vid Hyde Park för att inrymma den första världsutställningen i London; ‘the Great Exhibition of the Works of Industry of All Nations’. Denna enorma glasstruktur ritades av botanikern Joseph Paxton som hade erfarenhet av experimentella växthusbyggen i stål och glas. Det påstås att han ritade denna komplexa konstruktion på åtta dagar vilket varje erfaren arkitekt bör betvivla. Vad som troligen avses är utförandet av en genomarbetad förslagsskiss. Paxton var inte arkitektutbildad vilket innebar att han ej var tyngd av den rådande akademiska arkitekturtraditionen. Med stor öppenhet för nyutvecklade industriella tekniker skapade han i sitt arbete med Crystal Palace nya former med hjälp av nya materialkombinationer. De nya materialteknikerna medgav prefabrikation i moduliserade enheter/byggelement för slutmontering på byggplatsen.

‘The Crystal Palace’ blev såväl teoretiskt som konstruktivt en helt unik ‘modern’ byggnad och blev också ett av de mest avbildade objekten inom den nyutvecklade konsten att fotografera. Cervin Robinson (se litteraturlista) menar att Londonutställningen 1851 blev startskottet för arkitekturfotografi som produktivt och lönsamt arbetsområde. Robinson kopplar detta till avgörande utvecklingar inom den fotografiska tekniken samt till nya fotograferingsmöjligheter genom ett nyvaknat intresse för arkitektur hos allmänheten.

Var finns då vår vän Philip i dessa händelser? Philip använde fortfarande pappersnegativ då världsutställningen öppnade och hans vyer från Crystal Palace I omformades till träsnitt som publicerades i Illustrated London News. Då världsutställningen stängde i oktober 1851 konstaterades att den varit en stor succé hos allmänheten som fick ta del av konst och underhållning i stor skala till ett lågt pris. Ett beslut togs, på Paxtons inrådan, att flytta byggnadskomplexet Crystal Palace I till Sydenham Hill för att där bygga en permanent anläggning med tillhörande trädgårdsanläggningar. Denna nya förflyttade och dessutom utökade anläggning benämner vi Crystal Palace II. Att dokumentera uppförandet av Crystal Palace II blir ett av Philip Delamottes stora fotografiska uppdrag och det uppdrag som gör honom känd och erkänd som den skickliga fotograf han är. Fotografierna från Crystal Palace II utgör i sin helhet en ‘benchmark’ vad gäller fotografering av arkitektur.